Den största av alla låtar (G.O.A.T.) är en serie inlägg, vilket skapar mina 100 föredragna låtar genom tiderna. Masterlistan är här, liksom jag uppdaterar den varannan vecka eller när jag har ytterligare 10 låtar eller så.
Det är svårt för mig att upptäcka låtar från de senaste tio åren att jag bekvämt kan märka en av de största låtarna genom tiderna, sedan själva tiden – hållbarhet – är en faktor för mig. Men denna melodi grep mig på baksidan av nacken och kastade mig i mitten av en barfight den allra första gången jag hörde den. Min adrenalin rusade, mina ögon rullade tillbaka i mitt huvud och gick in i en trance av att slå “upprepa” på iTunes.
’59-bruset var titelspåret såväl som ledande singel i bandets andra album, liksom den hårdkörande rockaren fick intresset för Pearl Jam såväl som Bruce Springsteen, samt fick dem med på Letterman såväl som Conan. Det representerade en paus från bandets tidigare album i metoden, det slog samman anda såväl som traditionell rock, med en fast blåkrage-principer samt feber. Den som trodde att Rock var död såväl som sedan hörde denna melodi skulle behöva tänka om.
Melodin kartläggs på nr 35, vilket är relativt högt i dessa dagar av RAP samt R & B/POP -hybrider.
Tyvärr verkar det som om bandet har skadat såväl som sångare/låtskrivare Brian Fallon har gått vidare till ett antal sida/soloprojekt – alla är bra, men ingen har den magi han hade med gasljusantem.
Ytterligare lyssnande: utmärkta förväntningar (från exakt samma album), American Slang, liksom hyllningen till Joe Strummer med titeln “Ida kallade dig Woody, Joe.”
Omslag: Jag kunde inte upptäcka en som är värd att posta, så istället inspektera deras omslag av Pearl Jams “State of Like liksom förtroende.”